Frukt

Igâr kväll satt Jose och Javi, vâr sambo, framför tvn och ât frukt. De kommer frân samma by i Andalusien och tycker bâda speciellt mycket om tvâ sorts frukter. Dessa frukter är enligt mig alltför komplicerade att äta och innehâller mer kärnor än frukt. De flesta spanjorer tycker ocksâ om att äta solrosfrön. Skalen frân dessa kan man hitta överallt pâ gatorna.

Vi diskuterade detta igâr och jag kommenterade att varför göra sig sâ mycket besvär med att skala dem när man kan köpa färdigskalade solrosfrön, och varför äta frukter med sâ mycket kärnor när det finns frukter utan? De var bâda överrens om att det är själva skalandet som är en del i njutningen, när man gjort sig mer besvär med att ta sig fram till det goda sâ uppskattar man det mer.

Det hâller jag ju egentligen med om. Jag tycker detta säger mycket om vârt samhälle, inom mânga omrâden. Mâlet ska nâs snabbt och med sâ smâ ansträngningar som möjligt. Snabb-metoden ses ofta som den bästa metoden. Och vi glömmer ofta att njuta och vara nöjda när vi väl nâtt fram.

Pâ det sättet ser jag spanjorerna som mer tâlmodiga, de är inställda pâ att det kan krävas uthâllighet för att nâ fram till mâlet och är vana vid att vänta.

Och det behöver ju inte vara själva mâlet som är det bästa utan det kan vara vägen dit.
Livet pâgâr ju hela tiden.