Nu ar vi i Udaipur, en mysig "liten" stad langre soder ut. En natts tagresa tog oss hit, dar jag sov bekvamare an pa nagot av hotellen hittills. Det ar skont med lite lugnare omgivningar. Staden ar uppbyggd kring en stor sjo. Vart hotellrum har balkong med sjoutsikt samt en stor takterass med restaurang. Igar akte vi en battur till ett stort palats som byggts mitt ute i sjon. Vattnet sag rent och klart ut, men tittar man lite narmare inser man att sa inte ar fallet. Indierna anvander sjon bade for toabesok, simturer, bad, kladtvatt och dricksvatten. Har ar vi inte langre de enda europeerna, det ar en ratt valbesokt turistort. Vilket just nu ar skont, vi far vara mer ifred. Har finns massvis med sma affarer som saljer sadant som turister intresserar sig for, det erbjuds massage, yoga, matlagningskurser, ridturer...Ikvall ska vi pa en kurs och forhoppningsvis lara oss lite indisk matlagning. Sa att det inte slutar som efter min forra Indienresa, vaskan full med kryddor men utan kunskaper i hur man anvander dem. Nu skaffar jag kunskaperna forst, kryddorna sen.
Imorgon tar vi flyget tillbaka till Delhi. Sedan en hotellnatt och dagen darpa flyger vi hem sent pa natten. Det ar varmt, nastan sa att jag blir sugen pa en simtur i sjon. Ska bli skont att komma hem till den svenska hosten!
fredag 14 oktober 2011
tisdag 11 oktober 2011
Jaipur
Nu ar vi i Jaipur, kom hit igar morse efter en 5 timmars tagresa. Delade kupe med ett brittiskt par. De var i sextioarsaldern och ar ute och back-packar. Hade bott i en indisk familj nagra natter och var nu pa vag mot nya aventyr. Verkligen ett levande exempel pa att aldern allra mest sitter i huvudet, man ar inte aldre an man kanner sig!
Vi har hittat ett helt fantastiskt hotell, huset liknar ett riktigt palats, mer som ett museum an ett hotell. Med malningar fran golv till tak. Det har en stor, mysig tradgard och en swimmingpool. Det ar varmt men temperaturen ar helt uthardlig. Inte sa att man vill sitta och sola, men for langsamma promenader ar det lagom. I eftermiddag ska vi till poolen och ta det lugnt.
Denna formiddag har vi varit i ett hinduistiskt tempel som kallas ap-templet. Det gor skal for sitt namn, ar fullt av apor, ca 2000 stycken. Vi kopte en pase jordnotter att mata dem med. Sma jattesota apor, som kom fram och tog notterna ur vara hander. En och annan var mer framfusig och ryckte tag i hela pasen. Verkligen fashinerande hur lika de faktiskt ar oss manniskor. Eftersom platsen ar helig for hinduerna var det flera familjer dar och badade och tvattade sina klader i bassangerna dar ocksa aporna brukar bada. Vi fick besoka ett tempel tillagnat en gud med ap-ansikte.
Sedan tog vi rikshawn tillbaka till staden, till en lite modernare del an dar vi bor, for att ata lunch. Maten har hittils varit valdigt god. Och valdigt billig. Och valdigt snall mot vara magar. Nar vi sitter och ater hander det ratt ofta att nagon indier (eller en hel familj) kommer fram och ber att fa fotograferas tillsammans med oss. I morse, nar jag at en frukost bestaende av en, i min smak, alltfor starkt kryddad potatis- och gronsaksgryta (som jag dessutom precis lyckats stanka i ena ogat) kom en familj fram och ville fotograferas. Sa de fick ett fint foto av mig med bade snor och tarar rinnande av den starka maten.
Det ar helt ok att de kollar pa oss lika mycket som vi kollar pa dem, jag gillar att upplevelsen av nagot annorlunda blir omsesidig. Att vi for dem ar lika konstiga som de ar for oss. For ibland far jag daligt samvete av att vi semestrar har, mitt i fattigdom och i vissa fall ren misar. Gar runt och tittar med stora ogon pa manniskor som ligger utslagna och som inte har mat for dagen. Och nekar dem pengar trots att vi dar hemma lever i stort overflod. Samtidigt inser jag ju att vi omojligt kan hjalpa dem. Nagot litet kan vi bidra med, om sa ibland bara ett leende. Lite pengar till nagon, ett tuggummi, ett handslag... Och manga stader lever ju faktiskt till stor del av turismen, skulle vi inte komma hit, handla mat och produkter, bo pa deras hotell, resa med deras fordon, da skulle fler manniskor ga sysslolosa. Och vi tar, forhoppningsvis, med oss nya erfarenheter och lardomar hem. En okad kunskap om andra satt att leva sitt liv, en okad medvetenhet om att vi lever pa en enda planet, att vi alla ar manniskor och har ansvar for varandra och var varld.
Jag pratade igar med en indisk man som bott i usa i manga ar. Han berattade att den indiska arbetslosheten trots allt inte ar ett lika stort problem som den i vastvarlden. Har finns det arbete att utfora. Har har inte varje process effektiviserats till den hoga grad att de enda som kan fa jobb ar hogutbildade ingenjorer. Har kan 4 personer sysselsattas med att salja en enda vara. En marknadsfor produkten. En andra tar emot pengarna. En tredje fixar kvittot. En fjarde packar in produkten. I Sverige behovs numera inte en enda manniska for samma uppgift. Det fixar en maskin.
Jag ser fa manniskor har som sitter sysslolosa. Det finns alltid nagon uppgift att utfora, nagot att laga, nagot att skapa. Eller nagot att hjalpa till med. Nar vi fragar efter vagen, da star dar platsligt 5 personer och hjalps at att besvara fragan.
Nu ska jag overlamna datorn till Jose. Hor snart av mig igen! Kramar
Vi har hittat ett helt fantastiskt hotell, huset liknar ett riktigt palats, mer som ett museum an ett hotell. Med malningar fran golv till tak. Det har en stor, mysig tradgard och en swimmingpool. Det ar varmt men temperaturen ar helt uthardlig. Inte sa att man vill sitta och sola, men for langsamma promenader ar det lagom. I eftermiddag ska vi till poolen och ta det lugnt.
Denna formiddag har vi varit i ett hinduistiskt tempel som kallas ap-templet. Det gor skal for sitt namn, ar fullt av apor, ca 2000 stycken. Vi kopte en pase jordnotter att mata dem med. Sma jattesota apor, som kom fram och tog notterna ur vara hander. En och annan var mer framfusig och ryckte tag i hela pasen. Verkligen fashinerande hur lika de faktiskt ar oss manniskor. Eftersom platsen ar helig for hinduerna var det flera familjer dar och badade och tvattade sina klader i bassangerna dar ocksa aporna brukar bada. Vi fick besoka ett tempel tillagnat en gud med ap-ansikte.
Sedan tog vi rikshawn tillbaka till staden, till en lite modernare del an dar vi bor, for att ata lunch. Maten har hittils varit valdigt god. Och valdigt billig. Och valdigt snall mot vara magar. Nar vi sitter och ater hander det ratt ofta att nagon indier (eller en hel familj) kommer fram och ber att fa fotograferas tillsammans med oss. I morse, nar jag at en frukost bestaende av en, i min smak, alltfor starkt kryddad potatis- och gronsaksgryta (som jag dessutom precis lyckats stanka i ena ogat) kom en familj fram och ville fotograferas. Sa de fick ett fint foto av mig med bade snor och tarar rinnande av den starka maten.
Det ar helt ok att de kollar pa oss lika mycket som vi kollar pa dem, jag gillar att upplevelsen av nagot annorlunda blir omsesidig. Att vi for dem ar lika konstiga som de ar for oss. For ibland far jag daligt samvete av att vi semestrar har, mitt i fattigdom och i vissa fall ren misar. Gar runt och tittar med stora ogon pa manniskor som ligger utslagna och som inte har mat for dagen. Och nekar dem pengar trots att vi dar hemma lever i stort overflod. Samtidigt inser jag ju att vi omojligt kan hjalpa dem. Nagot litet kan vi bidra med, om sa ibland bara ett leende. Lite pengar till nagon, ett tuggummi, ett handslag... Och manga stader lever ju faktiskt till stor del av turismen, skulle vi inte komma hit, handla mat och produkter, bo pa deras hotell, resa med deras fordon, da skulle fler manniskor ga sysslolosa. Och vi tar, forhoppningsvis, med oss nya erfarenheter och lardomar hem. En okad kunskap om andra satt att leva sitt liv, en okad medvetenhet om att vi lever pa en enda planet, att vi alla ar manniskor och har ansvar for varandra och var varld.
Jag pratade igar med en indisk man som bott i usa i manga ar. Han berattade att den indiska arbetslosheten trots allt inte ar ett lika stort problem som den i vastvarlden. Har finns det arbete att utfora. Har har inte varje process effektiviserats till den hoga grad att de enda som kan fa jobb ar hogutbildade ingenjorer. Har kan 4 personer sysselsattas med att salja en enda vara. En marknadsfor produkten. En andra tar emot pengarna. En tredje fixar kvittot. En fjarde packar in produkten. I Sverige behovs numera inte en enda manniska for samma uppgift. Det fixar en maskin.
Jag ser fa manniskor har som sitter sysslolosa. Det finns alltid nagon uppgift att utfora, nagot att laga, nagot att skapa. Eller nagot att hjalpa till med. Nar vi fragar efter vagen, da star dar platsligt 5 personer och hjalps at att besvara fragan.
Nu ska jag overlamna datorn till Jose. Hor snart av mig igen! Kramar
lördag 8 oktober 2011
Emma i Madrid goes Emma i Indien
Emma ar ju som bekant inte langre i Madrid, men gor en tillfallig comeback for att beratta lite om sin resa!
For narvarande befinner vi oss i Agra, staden dar Taj Mahal ligger, ca 3 timmars tagresa fran Delhi. Pa taget blev vi uppgraderade till 1:a klass. Tur med tanke pa att de lagre klassernas vagnar forde tankarna till de tag som transporterade judar under andra varldskriget...Vi ska nog inte klaga pa vara SJ-tag!
Indien ar sig likt! Idag akte vi taxi till en narliggande stad, tur och retur resa for bara 120 kr. Chaufforen hade, som sa manga indier, ett beundransvart talamod och vantade flera timmar i sin bil. Vi tittade pa en fastning och en moske, blev guidade av en hel hop sma pojkar (som sa klart ville tjana pengar pa att hjalpa oss). Det rakade bli en liten intressekonflikt, vi lovade bort vara anvanda entre-biljetter till tva olika pojkar, varpa den ena gick vinnande ur det hela med 2 biljetter och den andre blev utan. Vilket slutade med att han blev riktigt besviken pa Jose och agnade over 15 min pa att forsoka overtala honom leta reda pa den andre pojken och ta tillbaka biljetten.
Vi at en mycket god lunch for 12 kr var, maten ar lika god som jag minns den (och har annu ej orsakat oss magproblem)! Gick sedan runt pa den lokala marknaden och blev ombedda att fotograferas tillsammans med diverse indier. Vi forstar dock inte riktigt varfor, med tanke pa att de borde vara vana vid att se turister i det omradet. De flesta turister verkar visserligen var inhemska, men en hel del europeer och amerikaner borde de stota pa. Antingen sag vi extra konstiga ut eller ocksa var det tvartom; de fashinerades av var skonhet. Jag skille tippa pa det forsta alternativet!
Flygresan hit gick langt over forvantningarna. Med tanke pa allt negativt jag last och hort om ryska flygbolag sedan vi kopte biljetterna var jag lite orolig infor resan. Men kande mig lugn sa snart jag satt mig pa det forsta planet fran Arlanda till Moskva. Annu lugnare nar jag kom fram (i tid) till en fin, relativt nyrenoverad flygplats. Och annu battre kandes det nar aven Jose kom i tid och vi tillsammans kunde satta oss pa det stora, hela och inte alls skrotfardiga flygplanet.
Resan gick snabare an forvantat, bara ca 5 timmar mellan Moskva och New Delhi. Jag imponerades av att det gick att folja start och landning pa de egna tv-skarmarna, som dessutom hade stort urval av filmer och en tvspels-konsol.
Trafiken har i Agra ar lika kaotisk som de andra indiska stader jag besokt. Verkligen imponerande hur det trots allt fungerat. En europeisk bilforare skulle inte bli langlivad har, men de indiska forarna har en otrolig formaga att ta sig fram, hur omojlig situationen an verkar. Trots att det som verkar galla ar lagen om "storst och hogst tutande gar forst" rader det anda en form av samarbete. Stora lastbilar, taxibilar, privatpersoner, rikshaws, cyklar, cykeltaxis, djur, gangtrafikanter...alla lyckas standigt ta sig fram och undvika kollision. Sa man kanner sig konstigt nog lugn mitt i allt kaos! Indierna ar ocksa experter pa att packa in mycket bagage/manniskor pa liten yta. Har rader ingen radsla for kroppskontakt! Jag blir fortfarande lika fashinerad av alla de man som syns gaende hand i hand.
Jag hopppas att ni kan tyda min skrift trots avsaknad av prickar. Hor av mig snart igen! Kramar!
For narvarande befinner vi oss i Agra, staden dar Taj Mahal ligger, ca 3 timmars tagresa fran Delhi. Pa taget blev vi uppgraderade till 1:a klass. Tur med tanke pa att de lagre klassernas vagnar forde tankarna till de tag som transporterade judar under andra varldskriget...Vi ska nog inte klaga pa vara SJ-tag!
Indien ar sig likt! Idag akte vi taxi till en narliggande stad, tur och retur resa for bara 120 kr. Chaufforen hade, som sa manga indier, ett beundransvart talamod och vantade flera timmar i sin bil. Vi tittade pa en fastning och en moske, blev guidade av en hel hop sma pojkar (som sa klart ville tjana pengar pa att hjalpa oss). Det rakade bli en liten intressekonflikt, vi lovade bort vara anvanda entre-biljetter till tva olika pojkar, varpa den ena gick vinnande ur det hela med 2 biljetter och den andre blev utan. Vilket slutade med att han blev riktigt besviken pa Jose och agnade over 15 min pa att forsoka overtala honom leta reda pa den andre pojken och ta tillbaka biljetten.
Vi at en mycket god lunch for 12 kr var, maten ar lika god som jag minns den (och har annu ej orsakat oss magproblem)! Gick sedan runt pa den lokala marknaden och blev ombedda att fotograferas tillsammans med diverse indier. Vi forstar dock inte riktigt varfor, med tanke pa att de borde vara vana vid att se turister i det omradet. De flesta turister verkar visserligen var inhemska, men en hel del europeer och amerikaner borde de stota pa. Antingen sag vi extra konstiga ut eller ocksa var det tvartom; de fashinerades av var skonhet. Jag skille tippa pa det forsta alternativet!
Flygresan hit gick langt over forvantningarna. Med tanke pa allt negativt jag last och hort om ryska flygbolag sedan vi kopte biljetterna var jag lite orolig infor resan. Men kande mig lugn sa snart jag satt mig pa det forsta planet fran Arlanda till Moskva. Annu lugnare nar jag kom fram (i tid) till en fin, relativt nyrenoverad flygplats. Och annu battre kandes det nar aven Jose kom i tid och vi tillsammans kunde satta oss pa det stora, hela och inte alls skrotfardiga flygplanet.
Resan gick snabare an forvantat, bara ca 5 timmar mellan Moskva och New Delhi. Jag imponerades av att det gick att folja start och landning pa de egna tv-skarmarna, som dessutom hade stort urval av filmer och en tvspels-konsol.
Trafiken har i Agra ar lika kaotisk som de andra indiska stader jag besokt. Verkligen imponerande hur det trots allt fungerat. En europeisk bilforare skulle inte bli langlivad har, men de indiska forarna har en otrolig formaga att ta sig fram, hur omojlig situationen an verkar. Trots att det som verkar galla ar lagen om "storst och hogst tutande gar forst" rader det anda en form av samarbete. Stora lastbilar, taxibilar, privatpersoner, rikshaws, cyklar, cykeltaxis, djur, gangtrafikanter...alla lyckas standigt ta sig fram och undvika kollision. Sa man kanner sig konstigt nog lugn mitt i allt kaos! Indierna ar ocksa experter pa att packa in mycket bagage/manniskor pa liten yta. Har rader ingen radsla for kroppskontakt! Jag blir fortfarande lika fashinerad av alla de man som syns gaende hand i hand.
Jag hopppas att ni kan tyda min skrift trots avsaknad av prickar. Hor av mig snart igen! Kramar!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
