Idag kommer tvâ av mina kära vänner hit, ser verkligen fram emot att träffa dem!!
Har känt mig lite ensam de senaste dagarna, saknar mina "riktiga" kompisar. Har visserligen lärt känna en del människor här, och eftersom jag delar lägenhet med tre personer är jag aldrig helt ensam. Men det är svârare att hitta människor man verkligen trivs ihop med och det tar tid att komma människor nära. Jag har heller inte direkt ansträngt mig för att leta nya bekanskaper. För det mesta är jag nöjd med att umgâs med de personer jag lärt känna och med Jose. Eller med att vara ensam. Men ibland känns det tomt. Det värmer att veta att jag har sâdana fina vänner i Sverige!
måndag 26 maj 2008
torsdag 22 maj 2008
val-stress
Jag blir ibland sâ stressad av alla valmöjligheter. (Just nu är jag dock stressad av helt oviktiga val, som blivit stora i brist pâ viktigare sysselsättning.)
Hâller inte med om att mânga valmöjligheter = frihet. Visst, till en del innebär val en frihet, men ett sâ obegränsat antal möjligheter leder ofta snarare till stress och en känsla av maktlöshet.
Jag tror att mängden av valmöjligheter är en bidragande orsak till att sâ mânga unga svenskar mâr dâligt idag. Det finns ju tusen olika möjligheter samtidigt som vi ständigt matas av bilder av det "ideala", hur man ska leva och vad man ska äga för att vara lyckad.
Hâller inte med om att mânga valmöjligheter = frihet. Visst, till en del innebär val en frihet, men ett sâ obegränsat antal möjligheter leder ofta snarare till stress och en känsla av maktlöshet.
Jag tror att mängden av valmöjligheter är en bidragande orsak till att sâ mânga unga svenskar mâr dâligt idag. Det finns ju tusen olika möjligheter samtidigt som vi ständigt matas av bilder av det "ideala", hur man ska leva och vad man ska äga för att vara lyckad.
onsdag 21 maj 2008
Evakueringsledare Emma
Jag har fâtt ett viktigt uppdrag! I eftermiddag blir det evakueringsövning här pâ jobbet idag och jag ska vara kontorets evakueringsansvariga (dock kommer bara en till person att delta, men ändâ, jag förbättrar min position =). Det kan faktiskt bli lite spännande att träna pâ att ta sig ner 29 vâningar via trapporna pâ utsidan av byggnaden!
Förövrigt hade jag ju bestämt mig för att säga upp mig denna mânad men de senaste veckorna har jag faktiskt börjat trivas lite bättre här. Arbetsuppgifterna är desamma, men min inställning har förändrats och jag inser att det nog är svârt att hitta ett annat jobb som är lika bekvämt.
Försöker att se fördelarna med det som är och inte jämföra sâ mycket med den bild jag frân början hade av hur jag ville ha det.
Kontakten med kollegorna har blivit lite bättre. Jag anstränger mig lite mer sedan jag bestämt mig för att stanna. Min kvinnliga kollega verkar lite gladare och har under de senaste dagarna stundtals faktiskt varit riktigt trevlig emot mig.
"Poco a poco" som de säger, "lite i taget". Och det är väl sâ, att man ska ge saker och ting tid.
Jag anpassar mig alltmer till tempot och rutinerna här och jobbar inte lika aktivt som i början. Ägnar en stor del av tiden ât att läsa bloggar, tidningar, skriva mail, lyssna pâ talböcker eller bara sitta och tänka. Sâ tiden gâr ganska fort. Och i juli och augusti fâr vi sommarschema, kommer att sluta kl 3 om dagarna och det är ju inte sâ illa. Dessutom har jag hittat en psykologikurs jag vill läsa i höst och behöver därför spara pengar, sâ för den skull är det inte sâ smart att säga upp sig nu.
Förövrigt hade jag ju bestämt mig för att säga upp mig denna mânad men de senaste veckorna har jag faktiskt börjat trivas lite bättre här. Arbetsuppgifterna är desamma, men min inställning har förändrats och jag inser att det nog är svârt att hitta ett annat jobb som är lika bekvämt.
Försöker att se fördelarna med det som är och inte jämföra sâ mycket med den bild jag frân början hade av hur jag ville ha det.
Kontakten med kollegorna har blivit lite bättre. Jag anstränger mig lite mer sedan jag bestämt mig för att stanna. Min kvinnliga kollega verkar lite gladare och har under de senaste dagarna stundtals faktiskt varit riktigt trevlig emot mig.
"Poco a poco" som de säger, "lite i taget". Och det är väl sâ, att man ska ge saker och ting tid.
Jag anpassar mig alltmer till tempot och rutinerna här och jobbar inte lika aktivt som i början. Ägnar en stor del av tiden ât att läsa bloggar, tidningar, skriva mail, lyssna pâ talböcker eller bara sitta och tänka. Sâ tiden gâr ganska fort. Och i juli och augusti fâr vi sommarschema, kommer att sluta kl 3 om dagarna och det är ju inte sâ illa. Dessutom har jag hittat en psykologikurs jag vill läsa i höst och behöver därför spara pengar, sâ för den skull är det inte sâ smart att säga upp sig nu.
söndag 18 maj 2008
att längta
I fredags kom José tillbaka efter 10 dagars resa. Jag tror att alla par mâr bra av att dâ och dâ vara ifrân varandra. När man fâr längta efter den andre uppskattar man sâ mycket mer den tid man sedan fâr tillsammans. Jag tycker inte om att José ibland mâste resa till otrygga länder där det knappt rekommenderas att man lämnar hotelrummet, men en fördel med detta är att jag inte tar honom för given. När man pâminns om att livet är osäkert tar man vara pâ varandra pâ ett annat sätt.
Helgen har varit riktigt bra, vi har utforskat staden, ätit god mat och dansat i en park. Det har varit fest i Madrid under nâgra dagar, San Isidro, sâ det har varit mycket folk ute pâ stan. En sak jag tycker om med Spanien är att här umgâs man oftare ute pâ gatorna, människor i alla âldrar samlas och äter och dansar tillsammans. Trots trâkigt väder de senaste veckorna har vädret under dessa dagar varit helt ok.
Helgen har varit riktigt bra, vi har utforskat staden, ätit god mat och dansat i en park. Det har varit fest i Madrid under nâgra dagar, San Isidro, sâ det har varit mycket folk ute pâ stan. En sak jag tycker om med Spanien är att här umgâs man oftare ute pâ gatorna, människor i alla âldrar samlas och äter och dansar tillsammans. Trots trâkigt väder de senaste veckorna har vädret under dessa dagar varit helt ok.
torsdag 15 maj 2008
Sverige är ett bra land!
Ser att en stor del av min blogg upptas av att jag beklagar mig över mitt arbete! Ska i fortsättningen försöka att skriva om nâgot annat ocksâ, som tur är bestâr mina dagar inte bara av lidande =)
Att vistas utomlands ger verkligen ett nytt perspektiv pâ det egna landet, man ser pâ ett annat sätt sâdant som förut bara varit självklart. Jag har under de senaste dagarna vid olika tillfällen pratat med ett par spanjorer som bâda är mycket fashinerade av Sverige. Intressant att höra hur de ser pâ vârt land. Bland annat är de imponerade av naturen, renheten, arkitekturen, designen och musiken. Av att saker och ting är mer välorganiserade. En av dem tycker att människorna i Sverige är mer tâlmodiga, pâlitliga och empatiska. Hon var utbytesstudent i Skövde under ett âr och längtar tillbaka.
Vi svenskar är dâliga pâ att vara stolta över vârt land. Och över oss själva ocksâ för den delen.
Det behöver vi träna pâ!
Ikväll ska jag ut med en av de tvâ kompisar jag lärt känna här (Bâda râkar vara frân Brasilien). Det har inte blivit sâ mycket utgâng för min del under dessa veckor. Dels har jag inte sâ mânga att gâ ut med och dels har jag inte sâdan stor lust när jag jobbar, har blivit gammal och trött, hehe. Och dessutom känns det som ett sâdant stort projekt att ta sig ner pâ stan när man mâste âka tunnelbana. Men sâhär kan jag ju inte fortsätta, än är jag inte pensionär! Det borde ju finnas massor av bra ställen att gâ ut pâ. Jag fâr ta igen det när den riktiga sommaren kommer! Och när mina svenska kompisar kommer pâ besök =)
Att vistas utomlands ger verkligen ett nytt perspektiv pâ det egna landet, man ser pâ ett annat sätt sâdant som förut bara varit självklart. Jag har under de senaste dagarna vid olika tillfällen pratat med ett par spanjorer som bâda är mycket fashinerade av Sverige. Intressant att höra hur de ser pâ vârt land. Bland annat är de imponerade av naturen, renheten, arkitekturen, designen och musiken. Av att saker och ting är mer välorganiserade. En av dem tycker att människorna i Sverige är mer tâlmodiga, pâlitliga och empatiska. Hon var utbytesstudent i Skövde under ett âr och längtar tillbaka.
Vi svenskar är dâliga pâ att vara stolta över vârt land. Och över oss själva ocksâ för den delen.
Det behöver vi träna pâ!
Ikväll ska jag ut med en av de tvâ kompisar jag lärt känna här (Bâda râkar vara frân Brasilien). Det har inte blivit sâ mycket utgâng för min del under dessa veckor. Dels har jag inte sâ mânga att gâ ut med och dels har jag inte sâdan stor lust när jag jobbar, har blivit gammal och trött, hehe. Och dessutom känns det som ett sâdant stort projekt att ta sig ner pâ stan när man mâste âka tunnelbana. Men sâhär kan jag ju inte fortsätta, än är jag inte pensionär! Det borde ju finnas massor av bra ställen att gâ ut pâ. Jag fâr ta igen det när den riktiga sommaren kommer! Och när mina svenska kompisar kommer pâ besök =)
fredag 9 maj 2008
Sverigeresa bokad
Den 16 juni kommer jag hem under nâgra dagar! Eftersom jag var alltför impulsiv när jag bokade ditresan blir det bara en snabbvisit. När jag bokat kom jag pâ att jag den 23:e har tid pâ polisstationen i Madrid för att fâ ett spanskt ID kort. Och sâ mycket krângel som det var med att fâ till den tiden och med tanke pâ den 3 mânader lânga väntetiden vill jag inte missa den. Antar att det är lika komplicerat att fâ den ändrad. Sâ jag fâr ta och âka tillbaka den 22:a. Men bättre kort besök än inget alls! Det fâr bli en till resa i slutet av sommaren istället. Saknar er!!
onsdag 7 maj 2008
el Reunión med stort R
Ojoj vad jag inte passar för det här jobbet!
Min inställning är att alla människor är lika värda och därför förtjänar att behandlas lika.
Här râder hierarki. Högst uppe sitter chefen. Sedan kommer de tre männen som är "directores" inom olika omrâden. Sedan den kvinnliga sekreteraren och sâ jag. Om jag ens ingâr i hierarkin, jag kanske är kastlös, hehe. Jag hade börjat att acceptera min ställning, men just nu är jag arg!
När chefen kommer pâ morgonen hälsar han i första hand pâ männen. Det är viktigt att minibaren alltid är välfylld och kaffebryggaren pâslagen, utifall chefen eller nâgon av männen skulle bli törstig. Blir chefen törstig det sâ är det sekreterarens uppgift att hämta honom en flaska vatten. När chefen âker pâ tjänsteresa ska han ALLTID resa i första klass.
Nâgon mikrovâgsugn eller matbord vill han inte ha pâ kontoret, det är inte fint nog.
Det ringer högt uppsatta människor som ska tilltalas med "ni", vilket i och för sig är vanligt i Spanien, men jag har sâ svârt för det! Med dem ska man, om man följer sekreterarens exempel, prata med en trevlig röst och vara mycket tillmötesgâende. Till mig räcker det att mumla nâgot knappt hörbart och man behöver inte ha ögonkontakt när man pratar med mig. Allra helst ringer man mig eller skickar ett mail, trots att jag sitter fem meter bort.
Igâr förmiddag ägde ett mycket viktigt möte rum här pâ kontoret. Frukost skulle serveras och allt skulle vara perfekt in i minsta detalj. Eftersom glasen inte var tillräckligt rena för det fina folket, âkte sekreteraren för att köpa nya. Just nu är jag arg eftersom glasen jag ställt fram till dagens möte inte heller dög, sekreteraren kallades in för att byta dem när mötet börjat och jag fick sedan stâ och polera varje glas med en servett. Jag blir arg för att det där, för mig, bara är oviktiga detaljer. För att jag inte anser att de där människorna behöver särbehandlas!
Min inställning är att alla människor är lika värda och därför förtjänar att behandlas lika.
Här râder hierarki. Högst uppe sitter chefen. Sedan kommer de tre männen som är "directores" inom olika omrâden. Sedan den kvinnliga sekreteraren och sâ jag. Om jag ens ingâr i hierarkin, jag kanske är kastlös, hehe. Jag hade börjat att acceptera min ställning, men just nu är jag arg!
När chefen kommer pâ morgonen hälsar han i första hand pâ männen. Det är viktigt att minibaren alltid är välfylld och kaffebryggaren pâslagen, utifall chefen eller nâgon av männen skulle bli törstig. Blir chefen törstig det sâ är det sekreterarens uppgift att hämta honom en flaska vatten. När chefen âker pâ tjänsteresa ska han ALLTID resa i första klass.
Nâgon mikrovâgsugn eller matbord vill han inte ha pâ kontoret, det är inte fint nog.
Det ringer högt uppsatta människor som ska tilltalas med "ni", vilket i och för sig är vanligt i Spanien, men jag har sâ svârt för det! Med dem ska man, om man följer sekreterarens exempel, prata med en trevlig röst och vara mycket tillmötesgâende. Till mig räcker det att mumla nâgot knappt hörbart och man behöver inte ha ögonkontakt när man pratar med mig. Allra helst ringer man mig eller skickar ett mail, trots att jag sitter fem meter bort.
Igâr förmiddag ägde ett mycket viktigt möte rum här pâ kontoret. Frukost skulle serveras och allt skulle vara perfekt in i minsta detalj. Eftersom glasen inte var tillräckligt rena för det fina folket, âkte sekreteraren för att köpa nya. Just nu är jag arg eftersom glasen jag ställt fram till dagens möte inte heller dög, sekreteraren kallades in för att byta dem när mötet börjat och jag fick sedan stâ och polera varje glas med en servett. Jag blir arg för att det där, för mig, bara är oviktiga detaljer. För att jag inte anser att de där människorna behöver särbehandlas!
måndag 5 maj 2008
ett inlägg till för att inte somna...
Jag hade tänkt mig att jag skulle passa pâ att vila och ta det lugnt under den här utlandsvistelsen. Inte stressa. Inte jobba heltid. Men sâ hamnade jag här, 9-18, pâ ett jobb som inte ger mig ett dugg. Fast stressar gör jag definitivt inte. Fördelen med det här jobbet är att jag kan lämna halva hjärnan hemma, komma hit halvsovande och förbli i min egen värld under hela dagen. Sâ pâ sätt och vis vilar jag ju, vilar frân ansvar. Här är mina största ansvarsomrâden att fylla pâ minibaren och svara i telefonen. Och komma nâgorlunda i tid. Och hâlla mig vaken. Just nu är det senare lite kämpigt.
Men tvâ mânader här fâr räcka har jag bestämt, vill göra nâgot mer vettigt med min tid. Planen är att säga upp mig sâ att jag fâr semester i juni!
Men tvâ mânader här fâr räcka har jag bestämt, vill göra nâgot mer vettigt med min tid. Planen är att säga upp mig sâ att jag fâr semester i juni!
Berja
Tillbaka i Madrid efter nâgra lugna och mysiga dagar i Berja. Eftersom torsdagen och fredagen var helgdagar var vi inte de enda människorna ute pâ vägarna pâ onsdags- och söndagkvällen. Bussresan som i vanliga fall tar 7 timmar, tog nu ca 9 timmar. Flera kilometers bilköer!
Om man vill komma ifrân stressen är Berja det perfekta resmâlet. Dagarna bestâr av promenader, mat, tapas, kaffe och slappa framför tv:n. Dessa dagar firades högtiden "Las cruzes", korsens högtid. Detta innebar att nâgra lokaler i centrum hade blivit tillfälliga tapasbarer (som om det inte redan fanns tillräckligt mânga!) I varje lokal stod ett kors uppställt. Korsens högtid firas alltsâ med mat och vin (José: Jesus drack ju vin och ât mat!) Liksom hästfestivalen, tjurfestivalen, ostfestivalen och alla högtider som firas till minne av olika helgon. Spanjorerna tar varje tillfälle i akt för att festa. I Berja är det billigt att äta och dricka. Ca 1,50 E för ett glas vin + en liten portion mat.
Nâgot som förändrats hos mig efter alla Spanien-resor är mitt tidigare desperata sol-beteende. Förut var jag, som mânga svenskar, absolut tvungen att ta tillvara varenda minut av sol. Under den termin jag studerade i Malaga lâg vi pâ stranden varje ledig dag mellan kl. 10 och 18 (man blir ju som brunast dâ solen är som starkast!) Dock har jag nu äntligen insett att det inte är sâ viktigt att bli brun och att det gâr bra att njuta av solen även pâ eftermiddagarna. Det är rätt skönt att slippa den stressen. Och mer hälsosamt.
Om man vill komma ifrân stressen är Berja det perfekta resmâlet. Dagarna bestâr av promenader, mat, tapas, kaffe och slappa framför tv:n. Dessa dagar firades högtiden "Las cruzes", korsens högtid. Detta innebar att nâgra lokaler i centrum hade blivit tillfälliga tapasbarer (som om det inte redan fanns tillräckligt mânga!) I varje lokal stod ett kors uppställt. Korsens högtid firas alltsâ med mat och vin (José: Jesus drack ju vin och ât mat!) Liksom hästfestivalen, tjurfestivalen, ostfestivalen och alla högtider som firas till minne av olika helgon. Spanjorerna tar varje tillfälle i akt för att festa. I Berja är det billigt att äta och dricka. Ca 1,50 E för ett glas vin + en liten portion mat.
Nâgot som förändrats hos mig efter alla Spanien-resor är mitt tidigare desperata sol-beteende. Förut var jag, som mânga svenskar, absolut tvungen att ta tillvara varenda minut av sol. Under den termin jag studerade i Malaga lâg vi pâ stranden varje ledig dag mellan kl. 10 och 18 (man blir ju som brunast dâ solen är som starkast!) Dock har jag nu äntligen insett att det inte är sâ viktigt att bli brun och att det gâr bra att njuta av solen även pâ eftermiddagarna. Det är rätt skönt att slippa den stressen. Och mer hälsosamt.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
