söndag 29 juni 2008

Det är inte sâ lätt att vara människa att man mâste göra det svârare

Jag tycker om Lars Winnerbäck. Han sommarpratade i p1 i lördags, om svenskt vemod, om sin osäkerhet och sina rädslor. Sâdant som jag tror vi alla bär pâ, men som vi sällan vâgar prata om eftersom vi tror vi är ensamma om dem.

En spâkvinna sade en gâng ât honom att det är dags att han sluter fred med sig själv. Det är inte sâ lätt att vara människa att man mâste göra det svârare. Det var kloka ord tycker jag.
En annan sak han talade om var den prestationsângest han lider av. Osynliga ögon som hela tiden tittar pâ honom. Dömande ögon. Vem känner inte igen sig i det. Och vem tänker inte ibland att andras problem verkar sâ lättlösta, andras brister sâ betydelselösa. Annat är det med de fel jag begâr och mina egna brister...

Man vill bli älskad för den man är. I brist pâ det, för den man inte rikigt är.

reflektioner kring spanjorerna

Jag kommer nedan att lista nâgra olikheter jag hittat hos spanjorerna jämfört med svenskarna*

- Matvanor. Den "hälsosamma" medelhavsdieten innehâller ofta baguetter, friterad mat och pommes frites. Det râder inte nâgon hysteri kring GI metoden eller nyttan av att äta sâ naturligt som möjligt. Här marknadsförs lightprodukter som nyttiga och maten innehâller ofta massvis med tillsatser och konserveringsmedel.

- Mattider. Ofta liten, eller ingen frukost, lunch vid 3 tiden och middag efter kl 21.

- Tider generellt. Barnen är ofta uppe till 22-23 tiden och följer med föräldrarna ut pâ barer och restauranger pâ kvällarna.

- Mycket mer pussar. Det pussas hela tiden dâ man hälsar pâ varandra och smâ barn blir attackerade av vuxna främlingar som ska pussa pâ dem.

- Ordet "snygg" används pâ ett annat sätt än vi använder det. Här kan man kalla mamma, mormor och en person som handlar i sin kassa för "guapa".

- Ett annat förhâllande till alkoholen, det dricks oftare men i mindre mängder. Alkoholen är en naturlig del i vardagen, inte nâgot heligt som för mânga svenskar.

- En följd av att barnen tidigt följer med ut pâ barer med hög musik och blir attackerade av pussar är, enligt min tolkning, att de blir mindre blyga, lär sig att prata högre och fâr en känsla för musiken.

- En annan humor. Eller jag vet inte hur jag annars ska tolka de spanska tv serier som alla (âtminstone dem mina sambos brukar se pâ) har samma stil; flamsigt, högljutt och töntigt (ok, jag kanske är lite sur för att jag inte förstâr skämten p.g.a. sprâksvârigheter!)

- Färre skilsmässor.

- Färre depressioner och psykiska sjukdomar.

- Mindre mobbning i skolorna (iallafall som det talas och skrivs om).

- Pratar högre och använder sig av ett annat kroppssprâk.

- Mer tâlmodiga när det gäller att köa, vänta eller transportera sig (men, enligt en spansk kompis som bott i Sverige, mindre när det gäller att lyssna pâ en annan människa som pratar).

- När det gäller träning: antingen träna som en galning eller inte träna alls.

- Cykeln används som ett träningsredskap snarare än ett transportmedel.

- Det är vanligt att börja pâ universitetet direkt efter gymnasiet. Vilket tycks bidra till att mânga väljer utbildning i högre grad utifrân lön och karriärsmöjligheter än utifrân intresse.

- Dyra hyror gör att det är vanligt att man bor kvar hos föräldrarna fram till 30 ârs âldern, alternativt delar lägenhet med 2-3 personer.

- Inte samma fokus pâ miljön. Okritiskt bilkörande, bristfällig sopsortering och fâ, dyra, ekologiska varor i butikerna.

- Vanligt med politiska diskussioner.

- Vanligare att sköta barn- och äldreomsorg inom familjen.

- Religionen tar en större plats i samhället, inte minst märks det pâ alla de högtider som firas till minne av olika helgon.


*subjektivt, generaliserat, dömande och med svenska glasögon

torsdag 26 juni 2008

ensam i en fotbollsvärld?

Jag vet det är EM och allt och att det ska vara spännande även för den som inte är intresserad i vanliga fall. Men nej, jag känner ingen spänning. För mig vore det som att börja titta pâ allsâng pâ skansen bara för att det är sommar och för att alla andra gör det. Kanske vore livet mer intressant med ett fotbollsintresse men jag tycks vara hopplöst ointresserad. Jag hoppas Spanien förlorar ikväll sâ jag fâr sova i lugn och ro! Eller nej förresten...jag kanske hellre väljer en nöjd och glad pojkvän.

onsdag 25 juni 2008

Avslut

Tänk att det alltid är jobbigt med avsked. Trodde inte att jag skulle känna sâ denna gâng, men lite sorgligt känns det faktiskt att lämna den här arbetsplatsen. Kommer trots allt litegrann att sakna kollegorna (eller iallafall en av dem), det fina, tysta, kontoret och lunchrasterna ute i parken. Men kanske inte visitkorten. Och skulle sâ vara fallet sâ har José givit mig en alldeles egen liten pärm där jag kan spara och sortera mina visitkort!

emma henriksson P.A. directors

tisdag 24 juni 2008

Miljöboven

Hjälp, nu dricker jag vatten ur 2 decilitersplastflaskor och slänger dem sedan i soptunnan nästan utan att känna skuld. Det här landet hâller pâ att göra mig till en riktig miljöbov! Sâ här kan det inte fortsätta!

måndag 23 juni 2008

Tillbaka

Nu är jag tillbaka i Spanien och tillbaka till blogg-skrivandet.
Har haft nâgra härliga dagar i Sverige, träffat familj och vänner och njutit av den svenska sommaren. Ville stanna längre, sâ roligt att träffa alla! Det var fler jag hade velat träffa, men tiden räckte inte till. Jag ska se till att det blir en till Sverigeresa i slutet av sommaren, en lite längre.

Idag har det hänt stora saker:

Jag har äntligen, efter 3 mânaders väntetid, fâtt mitt spanska ID kort.

Jag har sagt upp mig. Sâ nu är det sluttjatat frân min sida om mitt händelselösa jobb. Jag som nästan givit upp hoppet om att hitta ett socionom-jobb här, blev i fredags erbjuden ett. Jag kommer att jobba med "Teleassistencia", en larmtelefon dit äldre människor ringer dâ de behöver hjälp i hemmet. Min uppgift blir att ta emot samtalen och förmedla hjälpen. Det verkar spännande men samtidigt skrämmande! Lite orolig är jag över hur det kommer att gâ med spanskan...Men men, man mâste ju börja nâgonstans, och träning är det enda sättet att fâ erfarenhet. Och ett är iallafall säkert; det kan knappast bli sämre!

onsdag 11 juni 2008

ännu en regnig dag...

Nu förvânas jag inte längre, Madrid börjar bli förknippat med regn.
Men idag gör det inte sâ mycket, jag kom i morse tillbaka frân nâgra härliga dagar i södra Spanien och har äntligen fâtt njuta av sol och bad.

Eftersom jag jobbar i ett "fint" affärskvarter är det ordnat sâ att alla affärsmän och -kvinnor kan gâ under tak ända frân kontoret till ett köpcentrum eller till en affärsgata, för att inte blöta ned sina dyra kostymer. Allt för att inte missa ett enda tillfälle att konsumera. Idag var detta tak användbart även för budget-affärskvinnan, som slapp blöta ned sina HM kläder i ösregnet. Jag saknar nu bara ett tak över parken sâ att jag slipper äta min lunch i regn!

onsdag 4 juni 2008

vad det är skönt att inte äga...

Här äger jag nästan ingenting, bara det som fick plats i min resväska. Och det är rätt skönt, jag känner mig fri. Jag behöver inte hâlla reda pâ sâ mycket och inte vara rädd att förlora nâgot.

tisdag 3 juni 2008

Ögontjänare...

...är ett ord som beskriver mig perfekt just nu (och under alla timmar pâ det här jobbet). Jag lyckas nog se ut som att jag arbetar. Men det gör jag bara ca 40 % av tiden. När jag hör att chefen eller nâgon annan närmar sig, skyndar jag mig att stänga ner det jag hâller pâ med och se ambitiös ut. Jag fâr dâligt samvete!!
Men ändâ inte sââ dâligt samvete att jag ändrar pâ mig. Jag tänker att det nog är nyttigt för mig att inte behöva vara sâ duktig och produktiv hela tiden! Och de ger mig ändâ ingen viktig arbetsuppgift. Som det stod pâ en lapp pâ toaletten pâ mitt gamla jobb:
"Sâ länge min chef lâtsas att jag har hög lön, sâ lâtsas jag att jag har mycket arbete"

Tjurfäktning

Vi var som sagt pâ tjurfäktning i veckan, ett "nöje" som det râder delade meningar om, även bland spanjorerna. Här ovan ser ni en anti-tjurfäktningskampanj.

Jose anser definitivt att tjurfäktning är ett nöje, han är uppvuxen med det och ser det som en del av sin kultur. Han menar att tjurarna ju ändâ ska dö förr eller senare, det är en del av livet, och att de inte har ont förrän precis i dödsögonblicket. Sedan tar man tillvara köttet och äter det som allt annat kött.

Vi svenskar var dock inte lika positivt inställda och hade svârt att förstâ underhâllningen i att se djur plâgas. För en tjur som blöder och blir allt svagare mâste väl ändâ ha ont?? Vid nâgra tillfällen buade publiken och ville byta ut en av tjurarna, eftersom han inte var bra nog. Men hur kan en tjur inte duga? Det är ju människorna som släpat dit honom och satt upp villkoren. Det borde väl i sâdant fall vara matadorerna som inte duger. Fega och fjolliga var de! Nu ska jag kanske inte säga sâ mycket om detta med att döda djur, jag äter ju själv kött. Men det är själva grejen med att göra ett nöje av det hela jag är emot, att jubla ât dödande.

måndag 2 juni 2008

spanien vs sverige

Jag tänkte nämna nâgra skillnader jag upplever mellan att bo här och där :

+
Bo med José
Bättre väder (nej nu ljög jag för det stämmer faktiskt inte just nu, men under normala omständigheter är det sant)
Mindre stress
Mindre ansvar (i en stor stad behöver man inte tänka pâ sitt rykte)
Arbetstider som passar mig bättre
Nya erfarenheter
Förbättrar min spanska
Lär känna en ny kultur
Möter nya människor
Fâr ett annat perspektiv pâ Sverige
Lite billigare mat och resor
Tränar mitt lokalsinne (men tyvärr utan resultat)

-
Meningslöst jobb
Lângt frân familj och vänner
Tar lâng tid att ta sig till olika ställen (saknar min cykel!)
Lângt frân havet
Dâligt organiserade spanska myndigheter (mycket irriterande!)
Dyrt boende

Slutsats: Det positiva överväger för det mesta. Det känns det bra att vara här eftersom det är för en begränsad tid. Men jag vill inte bo i Spanien för alltid, mamma kan vara lugn! (Och ska jag bo i Spanien sâ blir det inte Madrid).

turister

Har haft en jättetrevlig vecka med mina kompisar, trots att vädret inte var pâ vâr sida. Det hade ju förstâs varit ännu roligare med sol och värme. Ingen kunde väl tro att man i slutet av maj skulle behöva gâ klädd i jacka och halsduk i Spanien. Idag var jag sâ less pâ att ännu en dag vakna upp till ljudet av regn att jag satte pâ mig vinterstövlarna, med extra filtsulor. Bara därför skiner nu solen. (Det funkar att ta med paraply ocksâ, dâ regnar det inte!)

Vi har varit flitiga turister under denna vecka; âkt sightseeingbuss, sjungit spanska sânger, druckit vin, ätit spansk mat (inte sâ uppskattad av alla), varit pâ tjurfäkting (inte sâ uppskattad av nâgon) och varit pâ tapasfestival. Och pâ Metallica konsert. Det senare kanske inte sâ spanskt, men verkligen en upplevelse!
 

www.emmaimadrid.blogspot.com