Det är intressant med sprâk börjar jag tycka. Förr sâg jag det mest som en nödvändighet. En häftig grej är att det, i och med att jag blivit van vid att prata spanska, börjar dyka upp nya svenska ord i mitt ordförrâd. När jag ska skriva eller säga nâgot pâ svenska och söker i huvudet efter det rätta ordet, kan den spanska motsvarigheten komma upp. Detta resulterar i att jag använder det svenska ord som ligger närmast till hands och det kan komma ut ord som jag aldrig förut skulle ha använt, t.ex. intention, sensation, instans, berikande...
Lika berikande för ordförrâdet är kanske inte de uttryck som blir direktöversatta, t.ex. "vad töntigt" (que tonto) istället för att säga "vad dumt", "hela världen" (todo el mundo) istället för "alla" eller "ett moment" (un momento) istället för "ett ögonblick".