Det är intressant med sprâk börjar jag tycka. Förr sâg jag det mest som en nödvändighet. En häftig grej är att det, i och med att jag blivit van vid att prata spanska, börjar dyka upp nya svenska ord i mitt ordförrâd. När jag ska skriva eller säga nâgot pâ svenska och söker i huvudet efter det rätta ordet, kan den spanska motsvarigheten komma upp. Detta resulterar i att jag använder det svenska ord som ligger närmast till hands och det kan komma ut ord som jag aldrig förut skulle ha använt, t.ex. intention, sensation, instans, berikande...
Lika berikande för ordförrâdet är kanske inte de uttryck som blir direktöversatta, t.ex. "vad töntigt" (que tonto) istället för att säga "vad dumt", "hela världen" (todo el mundo) istället för "alla" eller "ett moment" (un momento) istället för "ett ögonblick".
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Bra Emma! Nu gillar jag dig ännu mer :) Det är FASCINERANDE med språk, synd att inte alla fattar det. När man kan ett språk får man dessutom ökad förståelse för andra kulturer och för olikheter, att vi inte alla är lika. Och kan man fler ord än sitt eget så får man ett väldigt brett ordförråd, precis som du säger. I andra språk är ord som vi i tex svenskan inte använder ofta vardagliga ord och tvärtom. Bla, bla, bla. Puss kram! Guapisima mia.
Skicka en kommentar