Igâr kväll satt Jose och Javi, vâr sambo, framför tvn och ât frukt. De kommer frân samma by i Andalusien och tycker bâda speciellt mycket om tvâ sorts frukter. Dessa frukter är enligt mig alltför komplicerade att äta och innehâller mer kärnor än frukt. De flesta spanjorer tycker ocksâ om att äta solrosfrön. Skalen frân dessa kan man hitta överallt pâ gatorna.
Vi diskuterade detta igâr och jag kommenterade att varför göra sig sâ mycket besvär med att skala dem när man kan köpa färdigskalade solrosfrön, och varför äta frukter med sâ mycket kärnor när det finns frukter utan? De var bâda överrens om att det är själva skalandet som är en del i njutningen, när man gjort sig mer besvär med att ta sig fram till det goda sâ uppskattar man det mer.
Det hâller jag ju egentligen med om. Jag tycker detta säger mycket om vârt samhälle, inom mânga omrâden. Mâlet ska nâs snabbt och med sâ smâ ansträngningar som möjligt. Snabb-metoden ses ofta som den bästa metoden. Och vi glömmer ofta att njuta och vara nöjda när vi väl nâtt fram.
Pâ det sättet ser jag spanjorerna som mer tâlmodiga, de är inställda pâ att det kan krävas uthâllighet för att nâ fram till mâlet och är vana vid att vänta.
Och det behöver ju inte vara själva mâlet som är det bästa utan det kan vara vägen dit.
Livet pâgâr ju hela tiden.
tisdag 25 november 2008
måndag 24 november 2008
den vita rosen...
...eller hur man säljer en ros till en dum turist
1. Gâ fram till personen i frâga och ge henne 3 rosor.
2. Säg de är en gâva eftersom hon är sâ vacker.
3. Intyga âterigen att de är gratis dâ hon ifrâgasätter det.
4. När personen börjar gâ sin väg med rosorna i handen, skynda efter och se pâ henne med bedjande blick.
5. När hon grävt i fickorna och hittat 1 € samt lite smâmynt som hon ger dig som bevis pâ uppskattningen, be dâ om mer.
6. När hon inte har mer, ta dâ tillbaka 2 av rosorna.
Resultat: En ros sâld till ofrivillig kund för 1,5o €
söndag 23 november 2008
Nu är jag igâng igen..
Ofta när jag väl börjat skriva ett inlägg sâ dyker det upp en till grej jag vill berätta om. Nu vill jag berätta nâgot om bostadssituationen i Madrid. Vad folk i sin desperation gör för att fâ en egen bostad. Det utannonserades för nâgra veckor sedan att 2000 nya lägenheter ska byggas i Fuenlabrada, en förort till Madrid. "Billiga" lägenheter, för ca 1,2-1,6 miljoner kr (vilket kan jämföras med att en lägenhet till "normal"pris kan kosta 3 miljoner, den vi bor i bland annat). Initiativtagaren kallas för "hjälten" eller "Betong-Robin Hood".
För att fâ komma med pâ intresselistan till dessa lägenheter var man, logiskt nog, tvungen att hamna bland de första 2000 personerna. Och eftersom det är stor, stor efterfrâgan pâ lägenheter till ett rimligt pris, var detta erbjudande mycket populärt. Folk började köa redan en vecka innan pâskriftsdatumet. Med tält, sovsäckar, stolar, bord, trangiakök och bärbara datorer. En del hade tagit ut semester, andra satt och pluggade inför nâgon examen eller skötte sitt arbete via datorn. Det ska tilläggas att vädret inte längre är sâ varmt att man frivilligt sitter ute flera timmar i sträck (och defintivt inte sover ute). De 2000 personer som lyckades komma med pâ intresselistan hade verkligen gjort sig förtjänta!
Vad jag undrar är varför inte sâdana intresseanmälningar sköts via internet?? Eller det kanske är just detta att lida för att visa sig värdig som är syftet?
För att fâ komma med pâ intresselistan till dessa lägenheter var man, logiskt nog, tvungen att hamna bland de första 2000 personerna. Och eftersom det är stor, stor efterfrâgan pâ lägenheter till ett rimligt pris, var detta erbjudande mycket populärt. Folk började köa redan en vecka innan pâskriftsdatumet. Med tält, sovsäckar, stolar, bord, trangiakök och bärbara datorer. En del hade tagit ut semester, andra satt och pluggade inför nâgon examen eller skötte sitt arbete via datorn. Det ska tilläggas att vädret inte längre är sâ varmt att man frivilligt sitter ute flera timmar i sträck (och defintivt inte sover ute). De 2000 personer som lyckades komma med pâ intresselistan hade verkligen gjort sig förtjänta!
Vad jag undrar är varför inte sâdana intresseanmälningar sköts via internet?? Eller det kanske är just detta att lida för att visa sig värdig som är syftet?
Nej, det är inte ett scoutläger!
Kolla video här: http://www.20minutos.es/noticia/428199/0/colas/pocero/fuenlabrada/
//dataexperten
snart december!
Tiden gâr och gâr och snart är det jul! Och ännu en vecka har gâtt utan blogginlägg. (Jag ber om ursäkt för inläggs-bristen!)
Jag har det bra och trivs med tillvaron. Har nu verkligen ställt in mig pâ att det är ok att inte jobba och har fullt upp pâ dagarna ändâ; med pluggande, volontär-möten, egna smâ projekt, böcker och träning.
Jose och jag har precis kommit hem frân nâgra härliga dagar i Rom. Vi har varit flitiga turister, besökt varenda historiska byggnad och varit inne i varenda kyrka (och jag har, otroligt nog, inte blivit uttrâkad en enda minut). Jose har fâtt ta alla sina turist-foton och jag har ätit massor av Pizza och glass. Nästa vecka blir det fortsättning pâ Italien-temat för dâ kommer Carin hit!! =)
Jag har det bra och trivs med tillvaron. Har nu verkligen ställt in mig pâ att det är ok att inte jobba och har fullt upp pâ dagarna ändâ; med pluggande, volontär-möten, egna smâ projekt, böcker och träning.
Jose och jag har precis kommit hem frân nâgra härliga dagar i Rom. Vi har varit flitiga turister, besökt varenda historiska byggnad och varit inne i varenda kyrka (och jag har, otroligt nog, inte blivit uttrâkad en enda minut). Jose har fâtt ta alla sina turist-foton och jag har ätit massor av Pizza och glass. Nästa vecka blir det fortsättning pâ Italien-temat för dâ kommer Carin hit!! =)
torsdag 13 november 2008
CSN är bäst!
Trodde jag väl aldrig att jag skulle skriva, efter att under hela studenttiden klagat pâ deras snâlhet. Jag är just nu glad och tacksam för att de finns och för att de ger mig lite bidrag för den utbildning jag gâr. Sâ nu familjen, nu blir det lite julklappar trots allt =) Tänk att vi har den möjligheten att fâ pengar för att studera, när man i sâ mânga andra länder mâste betala för sin utbildning. Och vad enkelt allt gâr när myndigheterna har hemsidor där man kan sköta de flesta ärenden. Och när de till och med anger hur lâng behandlingstid de olika ärendena beräknas ha!
Och man slipper, som här, uppsöka myndigheten och bli hänvisad till en massa olika instanser för att fâ en "oficiell stämpel" pâ alla dokument.
Och man slipper, som här, uppsöka myndigheten och bli hänvisad till en massa olika instanser för att fâ en "oficiell stämpel" pâ alla dokument.
onsdag 5 november 2008
Barak Obama
Ohh vad bra!! Äntligen en person som verkar vettig! Hoppas verkligen denna man kan leda till en positiv förändring för USA och världen!
måndag 3 november 2008
Vilja
Ibland glömmer jag ställa mig frâgan: Vad vill jag?
Och styrs istället av vad jag tror jag borde eller vad jag tror andra tycker jag ska göra.
Jag vet mer eller mindre vad jag vill med mitt liv. Och jag vet vad jag vill med resten av tiden här i Spanien. Dit hör inte att jobba heltid som receptionist pâ nâgot multinationellt dataföretag, dela ut reklam eller jobba med telefonförsäljning.
Jag vill ta vara pâ tiden, nu när jag äntligen har all den tid jag de senaste âren längtat efter. Ta det lugnt och slippa stressa. Plugga sâdant jag är intresserad av. Hellre leva fattigt än att jobba bara för att tjäna pengar. Sâ jag har bestämt mig för att istället för att ägna tiden ât att söka jobb jag inte vill ha (och uppenbarligen heller inte fâr), sâ ska jag njuta av den lediga tiden. Mânga dagar gâr det bra.
Andra dagar kommer tankarna pâ att "jag borde ju söka jobb", "tänk om framtida arbetsgivare ifrâgasätter dessa mânader utan jobb i mitt CV", "tänk om jag inte heller hittar nât jobb när jag kommer hem till Sverige och finanskrisen gör att min bank gâr i konkurs och jag förlorar mina pengar och csn lânets ränta höjs massor och jag blir fattig och skuldsatt och hemlös och..."
=)
Men nej, jag vet vad jag vill och ska stâ fast vid det.
I mars vill jag förresten flytta hem till Sverige igen!
Vad vill du?
Och styrs istället av vad jag tror jag borde eller vad jag tror andra tycker jag ska göra.
Jag vet mer eller mindre vad jag vill med mitt liv. Och jag vet vad jag vill med resten av tiden här i Spanien. Dit hör inte att jobba heltid som receptionist pâ nâgot multinationellt dataföretag, dela ut reklam eller jobba med telefonförsäljning.
Jag vill ta vara pâ tiden, nu när jag äntligen har all den tid jag de senaste âren längtat efter. Ta det lugnt och slippa stressa. Plugga sâdant jag är intresserad av. Hellre leva fattigt än att jobba bara för att tjäna pengar. Sâ jag har bestämt mig för att istället för att ägna tiden ât att söka jobb jag inte vill ha (och uppenbarligen heller inte fâr), sâ ska jag njuta av den lediga tiden. Mânga dagar gâr det bra.
Andra dagar kommer tankarna pâ att "jag borde ju söka jobb", "tänk om framtida arbetsgivare ifrâgasätter dessa mânader utan jobb i mitt CV", "tänk om jag inte heller hittar nât jobb när jag kommer hem till Sverige och finanskrisen gör att min bank gâr i konkurs och jag förlorar mina pengar och csn lânets ränta höjs massor och jag blir fattig och skuldsatt och hemlös och..."
=)
Men nej, jag vet vad jag vill och ska stâ fast vid det.
I mars vill jag förresten flytta hem till Sverige igen!
Vad vill du?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
