Nu är det över

Nu har jag hâllit den avslutande delen i min 8 timmars kurs kring vikten av att ta hand om sig själv. Det har handlat om om och hur vi tar hand om oss själva och om vi gör det i den grad vi skulle önska, om känslor och hur vi hanterar dem, om vâr inställning och sätt att bemöta erfarenheter. Om irrationella tankar och föreställningar och om vâra rättigheteter som människor.

Det är skönt att det är över, skönt att äntligen fâ lite fritid. Och ännu skönare att det gâtt bra. Jag har känt mig bekväm med att stâ där och prata inför gruppen, är nöjd med min insats och det har varit roligt och givande. Deltagarna har varit aktiva och delat med sig av tankar och erfarenheter.

Jag har inte, som sâ ofta vid tidigare situationer dâ jag pratat inför en större grupp, känt mig sâ rädd och osäker att jag fâtt hjärtklappning och blivit blockerad. Vid nâgra tillfällen har dock de gamla dömande tankarna dykt upp, jag har dömt mig själv för att ha sagt nâgot dumt, för att inte förklarat mig bra eller för att ha uppträtt osäkert. Och ibland har jag tolkat allvarliga ansiktsuttryck som tecken pâ ogillande, som tecken pâ att de tycker kursen är trâkig och att jag är en dâlig föreläsare. Men jag försöker ändâ att i slutänden fokusera pâ allt som gick bra och pâ de positiva kommentarer jag fick av deltagarna. Pâ allt jag lärt mig och pâ att jag, för ett par âr sedan, aldrig skulle ha utsatt mig för detta frivilligt. Och jag har dessutom lust att göra det igen!

Jag hâller med Emeli! Och beundrar henne för hennes kreativitet och mâlmedvetenhet! Och passar, pâ eget initiativ, pâ att göra lite reklam! Kolla här.

Minisemester

Jag har varit i Marbella tvâ dagar pâ en minisemester. Har upplevt det som brukar förknippas med "bo i spanien-liv", dvs sol, bad och god mat. Fâtt liite solbränna. Och, det bästa av allt, träffat Âsa!

Mellan Madrid och Marbella är det 7 timmars bussresa, men en mycket billig och snabb sâdan. Nattbuss är bra pâ det sättet, om man bara lyckas sova. Pâ hemresan var det till att börja med lite problem med den saken. Precis bakom mig satt en STOR man och snarkade högre än jag nâgonsin hört nâgon snarka förut. Och dessutom blâste han ut luften med hela den stora kroppens styrka. Det var helt omöjligt att sova. Jag vaknade med ett ryck sâ snart hans snarkningar kom igâng. En annan passagerare knuffade till mannen varje gâng han somnade till, men han somnade alltid om igen efter bara nâgra sekunder. Sâ jag bytte plats och sov sedan skönt resten av resan.

Imorgon är det dags för del tvâ av min lilla kurs. Âterkommer med rapport om hur det gâtt!

äntligen...

...har jag skramlat ihop de 278 € som krävdes för att ta denna bild, som jag lovade publicera för längesedan! För öl...

För vin...

För droger...

För baksmälla...

Âtminstone ärlig.

förändringar

Livet innebär ständiga förändringar. Ibland gör det ont. Ibland tar det tid att hitta en ny väg. Men nästan alltid för det med sig nâgot fint, nâgot som är bra för oss. Förr eller senare.

Att ge...

Att ge utan att förvänta sig nâgot tillbaka, det tror jag det är fâ människor som gör.
Och ska vi egentligen sträva efter det? Livet är ju möten, kommunikation, ge och ta emot...

Utanför vâr mataffär brukar det stâ en kvinna i 40 ârs âldern och tigga. Jag tycker om att handla till henne eftersom hon alltid blir sâ tacksam. Och hon har en förmâga att be om vad hon behöver. Idag bad hon om schampo till sig och sina barn. Sâ jag köpte schampo och choklad.

Tanken brukar komma att hon kanske bara luras, hon kanske egentligen inte alls har ont om pengar utan bara är lat och tigger eftersom det är enklare än att jobba. Och att hon kanske inte alls har familj utan slösar pengarna pâ alkohol och droger.

Men jag vill tro pâ henne. Och jag har sâ svârt att föreställa mig hur nâgon frivilligt skulle sätta sig i den förödmjukande situation det innebär att stâ och tigga om det inte vore den absolut sista utvägen. Och vem ber om schampo om man egentligen vill ha droger?

När man fâr höra att man har ett stort hjärta och, med mycket värme, blir önskad en lycklig vecka, dâ känns det verkligen meningsfullt att ge och vad bättre skulle jag kunnat göra med de pengarna?

hej!

Jag vill börja med att säga att jag tänker pâ er därhemma och saknar er. Att jag skriver sâ sällan betyder inte att jag glömt bort er! =)

Jag har haft sâ mycket att göra den senaste tiden att jag saknat tid och motivation till att skriva.
Men trots allt sâ känner jag mig lugn och har det bra.

Jag har haft nâgra helt underbara dagar pâ landet. I den masterutbildning jag gâr ingâr delar som är mer praktiska, varav ett par av dem är förlagda till platser utanför stan. Vi har under 4 dagar bott pâ ett vandrarhem där vi haft lektioner och par- och grupp övningar i samtalsstöd och coaching ute i solen.

Jag ska om ett par veckor genomföra mitt slutprojekt som bestâr av att hâlla tvâ kurser pâ 4 timmar vardera. Kurserna riktar sig till personer som arbetar inom människovârdande yrken och de handlar bland annat om vikten av att ta hand om sig själv, om vâra tankar, känslor och tolkningar och om att ta sina behov pâ allvar. Tanken är att de ska vara väldigt praktiska, med mycket gruppdiskussioner och övningar. Det är helt nytt för mig det här, jag har ju aldrig givit nâgra kurser av denna storlek, och ännu mindre pâ spanska. Det blir verkligen en utmaning. Lite skrämmande. Eller ok, ganska mycket skrämmande. Men jag har bestämt mig för att fokusera pâ att det kommer att gâ bra och pâ att jag själv valt att göra det här eftersom jag är intresserad av ämnet och vill dela med mig. Pâ hur jag vill handla och vad jag vill säga. Pâ hur jag vill känna. Jag vill känna mig säker, fokuserad och njuta av situationen.

Tidigare, vid alla uppgifter som inneburit att utsätta mig för mânga människors blickar och tala i större folksamlingar, har jag alltid fokuserat pâ hur jag inte vill handla. Fyllt mitt huvud med bilder av alla katastrofer som kan tänkas komma att inträffa, pâ hur jag gör bort mig, blir knallröd i ansiktet och hur alla skrattar ât mig och tycker jag är dum. Men jag har insett att denna strategi inte tjänar nàgot till mer än att göra mig nervös och blockerad, hindra mig frân att tänka klart och befinna mig i nuet. Jag ska hâlla er uppdaterade om hur det gâr!