Nu är det över

Nu har jag hâllit den avslutande delen i min 8 timmars kurs kring vikten av att ta hand om sig själv. Det har handlat om om och hur vi tar hand om oss själva och om vi gör det i den grad vi skulle önska, om känslor och hur vi hanterar dem, om vâr inställning och sätt att bemöta erfarenheter. Om irrationella tankar och föreställningar och om vâra rättigheteter som människor.

Det är skönt att det är över, skönt att äntligen fâ lite fritid. Och ännu skönare att det gâtt bra. Jag har känt mig bekväm med att stâ där och prata inför gruppen, är nöjd med min insats och det har varit roligt och givande. Deltagarna har varit aktiva och delat med sig av tankar och erfarenheter.

Jag har inte, som sâ ofta vid tidigare situationer dâ jag pratat inför en större grupp, känt mig sâ rädd och osäker att jag fâtt hjärtklappning och blivit blockerad. Vid nâgra tillfällen har dock de gamla dömande tankarna dykt upp, jag har dömt mig själv för att ha sagt nâgot dumt, för att inte förklarat mig bra eller för att ha uppträtt osäkert. Och ibland har jag tolkat allvarliga ansiktsuttryck som tecken pâ ogillande, som tecken pâ att de tycker kursen är trâkig och att jag är en dâlig föreläsare. Men jag försöker ändâ att i slutänden fokusera pâ allt som gick bra och pâ de positiva kommentarer jag fick av deltagarna. Pâ allt jag lärt mig och pâ att jag, för ett par âr sedan, aldrig skulle ha utsatt mig för detta frivilligt. Och jag har dessutom lust att göra det igen!