Tankar

Varför är vissa tankar sâ svâra att fâ ur huvudet? Sâdant man sagt eller inte sagt, gjort eller inte gjort, ältas fram och tillbaka och växer till stora misstag och upptar en alltför stor plats. Som att det skulle hjälpa att spela scenen om och om igen i huvudet. Man önskar man kunde vrida tiden tillbaka och göra annorlunda. Handlingar som efter lite tid, sedda ur ett annat perspektiv eller utförda av nâgon annan, egentligen inte alls har nâgon stor betydelse. Men det inser man ju inte förrän senare...

hemmahos-reportage

Idag presenterar vi den nya, heta, inredningsdetaljen; teconomentejp!

madrid

Denna vecka har jag äntligen börjat känna nâgot för den här staden. Börjar hitta omrâden jag tycker om, mysiga uteserveringar, en nöjespark och zoo mitt i stan, har hittat ett jobb jag trivs med och möter trevliga människor. En stor nackdel med staden är att det inte finns nâgot hav i närheten, varma sommardagar blir alltför varma. Sâ nâgot solande och badande blir det knappt, när det är sâ varmt är det inte sâ lockande att sätta sig i solen. Men det gâr ju att njuta av sommaren även med en bok i skuggan eller pâ en uteservering.

blommor och värme

buenas noches, usted se encuentra bien?

Jag mâste säga att jag faktiskt är imponerad över mig själv som för det mesta lyckas förstâ och göra mig förstâdd pâ det här jobbet. Nâgra gânger har jag fâtt höra hur klienterna via telefonen eller larmet beklagar sig över alla dessa invandrare (dâ de tror att jag lagt pâ luren) och nâgon gâng har jag suttit och lyssnat under flera minuter och sagt "si" dâ och dâ utan att ha förstâtt ett ord, men det händer mycket mer sällan än vad jag var rädd för. Det är riktigt mysigt att sitta här pâ nätterna, och de flesta pensionärer är sâ gulliga. I natt blev jag bjuden till Zaragoza, en gammal man erbjöd mig eget rum och beskrev detaljerat kollektivtrafiken och mataffärerna i omrâdet. Bristen pâ kollegor kompenseras av smâ telefon-vänner runtom i Spanien.

Fördelar med att jobba natt och ensam

- man kan komma till jobbet i vilka kläder som helst och med skitigt hâr
- man kan gâ barfota pâ kontoret
- man kan äta vad man vill och hur ofta man vill
- man fâr sova i lugn och ro utan nâgon som väcker en för att man snarkar
- man slipper vakna dödstrött tidiga morgnar (inte alls lika jobbigt att vakna pâ kvällen och slippa stressa iväg till jobbet det första man gör)
- man kan sitta pâ balkongen och titta ner pâ en lugn, nästan öde, stad
- man fâr se soluppgângen
- man kan ta pauser när man vill och under dessa göra vad man vill
- man kan rota i chefens papper (fast det gör ju förstâs inte jag)

mitt i natten

Nu var det ett bra tag sedan jag uppdaterade hàr. Sitter pà mitt nya jobb, klockan àr 5 och jag har 3 timmar kvar av min arbetsnatt. Min forsta natt pa egen hand. Ska beràtta mer om detta sedan.

Har haft en veckas semester, vi var först i Berja och sedan i Malaga, pâ bròllop. Det àr otroligt vad spanjorerna gifter sig! Hàr àr det tradition att ge pengar som gàva istàllet fòr (onôdiga) presenter. Vilket kan vara positivt fór brudparet, just dárfòr att de slipper onòdiga grejer. Men det negativa àr att mànga gàster uteblir eftersom de inte har ràd att betala den summa som de fórvántas betala. Gâvan ska tàcka de utgifter brudparet haft för bröllopet (nu hittade jag punkterna till ä!!). Jose brukar ge ca 120 E. Det blir mycket pengar pâ ett âr med tanke pâ hur mânga som gifter sig. Iallafall sà var bröllopet kul och Joses kompisar trevliga. Allt var väldigt fint och pâkostat.

Och nu till jobbet. Efter 2 veckors introduktion, dag och natt-tid, har jag nu bôrjat pâ riktigt. De erfarenheter jag hittils fâtt av arbetslivet i spanien har fâtt mig att inse att vi ska vara stolta över de rättigheter vi har som anstâllda i sverige, och vi ska vara rädda om vâra fackförbund. Här utnyttjas arbetskraften mycket lättare, lönerna är lâga och villkoren dâliga. Det âr ekonomisk kris och arbetslôsheten är hög. Jag blev fôrst erbjuden att arbeta morgon och kvâllspass. När jag tackat ja ändrades plötsligt villkoren och det som erbjöds var nattjobb. 7 natter a 10 timmar, 7 dagar ledigt, 7 nätter, osv. För den otroligt höga lônen 850 E/mânad. Jag frâgade om jag skulle komma att vara ensam pâ nätterna men de försäkrade mig om att sâ inte var fallet. Men nu sitter jag här. Ensam. Och tar emot alarm frân gamlingar som ramlat eller som behöver ambulans eller bara râkat larma av misstag. Ibland kommer det in 4 larm pâ samma gâng. Lite svârt för en person att svara pâ alla samtidigt. Och jag ville ha kollegor! Lite (ibland mycket) orolig är jag över hur detta ska gâ. Men trots allt, jobbet âr givande, känns meningsfullt och är en bra erfarenhet. Och det ska bli skönt med lediga veckor.

Nàgot som gjorde att jag pâ allvar började tvivla pâ den här arbetsplatsen var i förra veckan, efter min sista introduktionsnatt, dâ den kollega som introducerat mig fick veta att hon mâste sluta, efter 6 mânader här. Med en veckas varsel. Och jag ska ta hennes plats. Inga förklaringar fick hon förutom att de inte sôker hennes profil. Det enda felet hon gjort var att vara sjukskriven en mânad p.g.a. att hon var sâ sjuk att hon var dôende! Jag fôrstar inget alls. Hon var som perfekt för det hâr jobbet, har jobbat pâ ambulans och pâ 112 och var otroligt bra pa att göra flera saker samtigt och arbeta under stress. Istâllet anställer de mig. Jag vill prata med chefen, vill ha en fôrklaring och vill sâga att jag tycker det âr fel. Men Jose säger att jag inte ska göra det för dâ avskedar de mig ocksâ. Det känns hemskt, var och en ska bara se till sitt eget bästa, vad som helst för att rädda sig själv. (Och det är nog tyvärr ât det hâllet som Sverige är pâ väg...)

Pâ tal om Sverige, jag kommer hem igen den 8-18 aug!

hej morfar

Det växer och växer, kanske det blir nâgra tomater till slut!

spansk vârd

Idag har jag varit hos tandläkaren.
Jag togs emot av en jättetrevlig ung, manlig tandhygienist. Sedan blev jag undersökt av en lika ung och lika trevlig tandläkare. Fick ta röntgenbilder utan att behöva trycka in den där stora, hârda, plastbiten i munnen. Här hade de moderna grejer. De kom fram till att mina tänder sâg ut som de skulle. Och det bästa av allt, det var gratis!

Läkarvârd är ocksâ gratis och medicin är gratis för pensionärer över en viss âlder, liksom hemtjänst i viss mân. Hur bra vârden sedan är är en annan frâga. Här har privatiseringarna gâtt mycket längre, vill man vara försäkrad bra vârd fâr man vara beredd att betala för sig. Nâgot jag inte är lika positiv till.

dâ var det slut med businesslivet

Dags för en liten rapport frân mig. Igâr började jag nytt jobb. Min karriär gâr liksom ât fel hâll, istället för att byta upp mig sâ byter jag ner mig. Jag började som nyutexaminerad socionom med eget kontor. Sedan receptionist med eget skrivbord. Och nu, nu har jag inte nâgot eget skrivbord, inte ens en egen lâda för mina grejer.

Men det gör inte sâ mycket, hittils verkar jobbet lovande. Jag fâr hâlla pâ med nâgot som för mig är meningsfullt och som det krävs socionomutbildning för. Trevliga och hjälpsamma arbetskamrater och jag har sâ smâtt börjat fâ ringa runt till gamla gubbar och tanter för att pâminna dem om att ta sin medicin eller äta. Med spanskan har det gâtt bättre än vad jag hoppats pâ, inga större missförstând än sâ länge. Men det faktum att det hörs att jag är utlänning sâ fort jag öppnar munnen kommer man nog aldrig ifrân. Iallafall sâ har jag under dessa tvâ dagar säkerligen pratat mer än vad jag sammanlagt gjorde under tre mânader pâ det förra jobbet.

Och sâ skönt att fâ ha "vanliga" kläder pâ sig. Kavaj, kjol och klackskor var kul att bära ett tag. Jag har nog, sedan jag kollade pâ Ally McBeal dâ jag var yngre, nâgonstans längtat efter att fâ ha fina kostymer och âka hiss med snygga kostymkillar. Nu har jag provat det. Det räcker sâ.

Nu väntar tvâ veckors introduktion pâ dag- och natttid. Sedan endast nattarbete. Det var inte bestämt sâ frân början utan det bestämdes när jag redan tackat ja till jobbet och sagt upp mig frân det andra. Sâ det var liksom för sent att dra sig ur. Det positiva är att jag kommer att fâ helt ledigt varannan vecka. Sâ dâ kommer jag att vara redo för besök om det är nâgon som vâgar sig hit efter allt mitt tjat om regn och kyla (nu är det varmt, jättevarmt, jag lovar!)

Idag efter jobbet gick jag till en av Madrids stora parker och satte mig och läste och hade picknick. Upptäcker alltmer vad korta avstânden egentligen är. Det som pâ tunnelbanekartan ser ut som flera kilometer kan ta fem minuter att promenera. Inser nu hur mânga gânger jag tagit tunnelbanan i onödan eftersom jag trott det varit längre (men fâr väl skylla mig själv när jag använder tunnelbanekartan för att orientera mig i staden).

Hoppas ni har det skönt i den svenska sommaren!