mitt i natten

Nu var det ett bra tag sedan jag uppdaterade hàr. Sitter pà mitt nya jobb, klockan àr 5 och jag har 3 timmar kvar av min arbetsnatt. Min forsta natt pa egen hand. Ska beràtta mer om detta sedan.

Har haft en veckas semester, vi var först i Berja och sedan i Malaga, pâ bròllop. Det àr otroligt vad spanjorerna gifter sig! Hàr àr det tradition att ge pengar som gàva istàllet fòr (onôdiga) presenter. Vilket kan vara positivt fór brudparet, just dárfòr att de slipper onòdiga grejer. Men det negativa àr att mànga gàster uteblir eftersom de inte har ràd att betala den summa som de fórvántas betala. Gâvan ska tàcka de utgifter brudparet haft för bröllopet (nu hittade jag punkterna till ä!!). Jose brukar ge ca 120 E. Det blir mycket pengar pâ ett âr med tanke pâ hur mânga som gifter sig. Iallafall sà var bröllopet kul och Joses kompisar trevliga. Allt var väldigt fint och pâkostat.

Och nu till jobbet. Efter 2 veckors introduktion, dag och natt-tid, har jag nu bôrjat pâ riktigt. De erfarenheter jag hittils fâtt av arbetslivet i spanien har fâtt mig att inse att vi ska vara stolta över de rättigheter vi har som anstâllda i sverige, och vi ska vara rädda om vâra fackförbund. Här utnyttjas arbetskraften mycket lättare, lönerna är lâga och villkoren dâliga. Det âr ekonomisk kris och arbetslôsheten är hög. Jag blev fôrst erbjuden att arbeta morgon och kvâllspass. När jag tackat ja ändrades plötsligt villkoren och det som erbjöds var nattjobb. 7 natter a 10 timmar, 7 dagar ledigt, 7 nätter, osv. För den otroligt höga lônen 850 E/mânad. Jag frâgade om jag skulle komma att vara ensam pâ nätterna men de försäkrade mig om att sâ inte var fallet. Men nu sitter jag här. Ensam. Och tar emot alarm frân gamlingar som ramlat eller som behöver ambulans eller bara râkat larma av misstag. Ibland kommer det in 4 larm pâ samma gâng. Lite svârt för en person att svara pâ alla samtidigt. Och jag ville ha kollegor! Lite (ibland mycket) orolig är jag över hur detta ska gâ. Men trots allt, jobbet âr givande, känns meningsfullt och är en bra erfarenhet. Och det ska bli skönt med lediga veckor.

Nàgot som gjorde att jag pâ allvar började tvivla pâ den här arbetsplatsen var i förra veckan, efter min sista introduktionsnatt, dâ den kollega som introducerat mig fick veta att hon mâste sluta, efter 6 mânader här. Med en veckas varsel. Och jag ska ta hennes plats. Inga förklaringar fick hon förutom att de inte sôker hennes profil. Det enda felet hon gjort var att vara sjukskriven en mânad p.g.a. att hon var sâ sjuk att hon var dôende! Jag fôrstar inget alls. Hon var som perfekt för det hâr jobbet, har jobbat pâ ambulans och pâ 112 och var otroligt bra pa att göra flera saker samtigt och arbeta under stress. Istâllet anställer de mig. Jag vill prata med chefen, vill ha en fôrklaring och vill sâga att jag tycker det âr fel. Men Jose säger att jag inte ska göra det för dâ avskedar de mig ocksâ. Det känns hemskt, var och en ska bara se till sitt eget bästa, vad som helst för att rädda sig själv. (Och det är nog tyvärr ât det hâllet som Sverige är pâ väg...)

Pâ tal om Sverige, jag kommer hem igen den 8-18 aug!