Det är inte sâ lätt att vara människa att man mâste göra det svârare

Jag tycker om Lars Winnerbäck. Han sommarpratade i p1 i lördags, om svenskt vemod, om sin osäkerhet och sina rädslor. Sâdant som jag tror vi alla bär pâ, men som vi sällan vâgar prata om eftersom vi tror vi är ensamma om dem.

En spâkvinna sade en gâng ât honom att det är dags att han sluter fred med sig själv. Det är inte sâ lätt att vara människa att man mâste göra det svârare. Det var kloka ord tycker jag.
En annan sak han talade om var den prestationsângest han lider av. Osynliga ögon som hela tiden tittar pâ honom. Dömande ögon. Vem känner inte igen sig i det. Och vem tänker inte ibland att andras problem verkar sâ lättlösta, andras brister sâ betydelselösa. Annat är det med de fel jag begâr och mina egna brister...

Man vill bli älskad för den man är. I brist pâ det, för den man inte rikigt är.