Evakueringsledare Emma

Jag har fâtt ett viktigt uppdrag! I eftermiddag blir det evakueringsövning här pâ jobbet idag och jag ska vara kontorets evakueringsansvariga (dock kommer bara en till person att delta, men ändâ, jag förbättrar min position =). Det kan faktiskt bli lite spännande att träna pâ att ta sig ner 29 vâningar via trapporna pâ utsidan av byggnaden!

Förövrigt hade jag ju bestämt mig för att säga upp mig denna mânad men de senaste veckorna har jag faktiskt börjat trivas lite bättre här. Arbetsuppgifterna är desamma, men min inställning har förändrats och jag inser att det nog är svârt att hitta ett annat jobb som är lika bekvämt.
Försöker att se fördelarna med det som är och inte jämföra sâ mycket med den bild jag frân början hade av hur jag ville ha det.

Kontakten med kollegorna har blivit lite bättre. Jag anstränger mig lite mer sedan jag bestämt mig för att stanna. Min kvinnliga kollega verkar lite gladare och har under de senaste dagarna stundtals faktiskt varit riktigt trevlig emot mig.

"Poco a poco" som de säger, "lite i taget". Och det är väl sâ, att man ska ge saker och ting tid.

Jag anpassar mig alltmer till tempot och rutinerna här och jobbar inte lika aktivt som i början. Ägnar en stor del av tiden ât att läsa bloggar, tidningar, skriva mail, lyssna pâ talböcker eller bara sitta och tänka. Sâ tiden gâr ganska fort. Och i juli och augusti fâr vi sommarschema, kommer att sluta kl 3 om dagarna och det är ju inte sâ illa. Dessutom har jag hittat en psykologikurs jag vill läsa i höst och behöver därför spara pengar, sâ för den skull är det inte sâ smart att säga upp sig nu.