el Reunión med stort R

Ojoj vad jag inte passar för det här jobbet!
Min inställning är att alla människor är lika värda och därför förtjänar att behandlas lika.
Här râder hierarki. Högst uppe sitter chefen. Sedan kommer de tre männen som är "directores" inom olika omrâden. Sedan den kvinnliga sekreteraren och sâ jag. Om jag ens ingâr i hierarkin, jag kanske är kastlös, hehe. Jag hade börjat att acceptera min ställning, men just nu är jag arg!

När chefen kommer pâ morgonen hälsar han i första hand pâ männen. Det är viktigt att minibaren alltid är välfylld och kaffebryggaren pâslagen, utifall chefen eller nâgon av männen skulle bli törstig. Blir chefen törstig det sâ är det sekreterarens uppgift att hämta honom en flaska vatten. När chefen âker pâ tjänsteresa ska han ALLTID resa i första klass.
Nâgon mikrovâgsugn eller matbord vill han inte ha pâ kontoret, det är inte fint nog.

Det ringer högt uppsatta människor som ska tilltalas med "ni", vilket i och för sig är vanligt i Spanien, men jag har sâ svârt för det! Med dem ska man, om man följer sekreterarens exempel, prata med en trevlig röst och vara mycket tillmötesgâende. Till mig räcker det att mumla nâgot knappt hörbart och man behöver inte ha ögonkontakt när man pratar med mig. Allra helst ringer man mig eller skickar ett mail, trots att jag sitter fem meter bort.

Igâr förmiddag ägde ett mycket viktigt möte rum här pâ kontoret. Frukost skulle serveras och allt skulle vara perfekt in i minsta detalj. Eftersom glasen inte var tillräckligt rena för det fina folket, âkte sekreteraren för att köpa nya. Just nu är jag arg eftersom glasen jag ställt fram till dagens möte inte heller dög, sekreteraren kallades in för att byta dem när mötet börjat och jag fick sedan stâ och polera varje glas med en servett. Jag blir arg för att det där, för mig, bara är oviktiga detaljer. För att jag inte anser att de där människorna behöver särbehandlas!