B.O.

Ur The Audacity of Hope av Barack Obama (mycket fritt översatt av mig):

Jag tror helt enkelt att det är vi som vinner mest pâ denna nya ekonomi som är de med störst förutsättningar för att se till att varje amerikanskt barn fâr chansen att uppnâ samma framgâng. Att man nâr en viss punkt dâ man redan har tillräckligt; dâ man kan njuta lika mycket av en Picassotavla hängandes pâ ett museum, som pâ ens egen vägg, dâ man kan avnjuta en utsökt mâltid pâ en restaurang för mindre än 20 dollar. Och när kostymen man bär kostar mer än ârslönen för den genomsnittlige amerikanske arbetaren; dâ kan man tillâta sig att betala lite mer i skatt än de andra.

Det är framförallt känslan av att, trots att det oss emellan râder stora skillnader i rikedom, sâ stiger vi upp och vi faller tillsammans...

Vi har i vâr historia alltid lyckats upprätthâlla en balans mellan egenintresse och samhällsintresse, mellan marknad och demokrati, mellan koncentration av rikedom och makt och var och ens möjlighet att nâ framgâng. Jag tror att i Washington har vi förstört denna balans. Mycket sällan stannar vi upp för att pâminna oss om vilka vi är och varifrân vi kommer, sällan vâgar nâgon nämna och understryka betydelsen av det band som binder samman oss alla.