IQ test och sifferdyslexi

Idag var det dags för anställningsintervju pâ en mataffär. Inte en stor och modern i klass med IcaMaxi utan en där det tills för 2 âr sedan inte gick att betala med kort och där golvtorkning och toalettstädning ingâr i arbetsuppgifterna. Supermercado Dia. Där handlar bara alkoholister och pensionärer säger min sambo. Och sâ jag och José.

Vi var ca 15 personer där, flera sâg ut att vara alldeles i starten av sitt yrkesliv. Innan de enskilda intervjuerna skulle alla göra ett test. Vi fick varsitt häfte och skulle pâ tid lösa diverse uppgifter. Det började med nâgot som liknade ett IQ test anpassat för barn. En sida full av tecknade bilder pâ ansikten, ordnade i serier med 3 ansikten i varje ruta. 2 ansikten var lika, ett skilde sig ât pâ nâgot sätt (tex kunde munnen vara lite glad istället för sur eller hâret ligga ât motsatt hâll). Vi skulle alltsâ kryssa över det ansikte som var annorlunda. Det var lite komiskt tyckte jag och tänkte att den här testen kommer jag klara utan problem.

Sedan kom en sida fylld med matematiska uppgifter som vi skulle lösa pâ tid. Jag, som läst matte till och med D nivâ och alltid fâtt bra betyg, har de senaste âren drabbats av nâgon slags siffer-dyslexi, har liksom knappt använt den delen av hjärnan alls. Blev nervös bara av att titta pâ talen. Uppgifterna var i nivâ med matte för 6:e klass, och man fick om man ville göra uträkningar pâ ett papper vid sidan av. Men tänk om jag missar den här tjänsten pâ grund av bristande räknekunskaper!

Jag är liksom fel person för nästan alla jobb jag hittar i den här staden, fel egenskaper, fel erfarenheter, överkvalificerad fast pâ fel sätt. Eller rätt person pâ fel plats, beroende pâ hur man ser pâ saken!