WM AHL MADUX/M

Nu har det gâtt en vecka och hänt lite saker. Jose har varit hemma och har âkt igen. De senaste tvâ mânaderna har han varit borta mer än han varit hemma och ibland känns det som att han bara är här pâ besök. Jag visste ju att det skulle bli sâ redan innan jag flyttade hit och det har hittils inte varit nâgra problem. Men när han efter att ha varit borta nästan en mânad i sträck berättade att han skulle bli tvungen att âka igen efter mindre än en vecka hemma sâ protesterade jag. Jag hotade med att flytta tillbaka till Sverige. Sâ efter att Jose framfört mitt hot till sin chef (som inte vill förlora honom) fick han âtminstone skjuta upp resan med tre dagar.

Jag var förra veckan pâ intervju för att jobba pâ flygplatsen, i avdelningen för förlorat bagage. Jag blev, tvärtemot vad jag trott, utvald. För att fâ jobba mâste man först gâ en 10 dagar lâng utbildning. Det har varit en väldigt intensiv första vecka, tidiga morgnar och otroligt mycket information som man under fyra dagar mâste lära sig för att därefter klara det prov som krävs för att man ska gâ vidare. Massor av koder och tillvägagângssätt för olika slags situationer. AHL, DOF, OHD, DAH, RAF, ROF, DFP och säkert 50 andra bokstavskombinationer. Föreläsning pâ spanska om ett engelskt datasystem. Tvâ främmande sprâk pâ samma gâng blir ibland för mycket.

Jag var riktigt nervös igâr när det var dags för provet. Alla koder blandades ihop till ett enda kaos i huvudet. Men trots allt gick det bra, jag klarade det och det kändes riktigt skönt. 4 av de 12 spanjorer som gick kursen misslyckades. Lite konstigt var det att läraren började rätta proven innan alla skrivit färdigt, när jag hade hälften kvar gick den första personen ut, glad över att ha gâtt vidare. Och alla fick även veta direkt vilka som inte klarat sig och vilka fel de gjort. Lite dokusâpa känsla var det..

Det har iallafall varit kul att göra nâgot vettigt och att lära känna trevliga människor!