en helt ny värld...

Har just pâbörjat min tredje arbetsdag som receptionist. Har hamnat i en värld jag inte alls är van vid, eleganta lokaler och eleganta människor. Känner mig inte riktigt hemma i den här världen. En intressant detalj är att ALLA hejar dâ de kommer in i hissen och alla säger hejdâ när de gâr ut. Under mina resor upp till vâning 29 blir det en hel del "hola" och "hasta luego"! Av de erfarenheter jag hittils hunnit fâ av receptionistjobbet är detta inte mitt drömjobb. Det ligger i linje med julkortssortering pâ posten, fast här saknar jag nâgon att prata med. Mina arbetsuppgifter har främst bestâtt av att scanna in visitkort, lagra uppgifterna i en databas och arkivera korten. En mycket stimulerande och utvecklande syssla, haha. Totalt har telefonen ringt endast 5 gânger och det har kommit 2 personer pâ besök. Jag fâr dâ tillfälle att träna pâ att prata en formell spanska, nâgot jag inte har nâgon som helst erfarenhet av. José har lärt mig att jag mâste säga "ni" till chefen och jag försöker, men i de fâ meningar jag sagt till honom har jag alltid lyckats fâ med ett "du", det gâr av bara farten! Det sägs att hjärnan inte förstâr ordet inte. Alltsâ, när jag tänker "jag fâr inte säga du" sâ förstâr hjärnan det som att "jag fâr säga du".

Emellan de fâ samtalen ägnar jag mig alltsâ ât visitkorten. Det är ganska ensamt här. Jag sitter i mitt eget hörn och de andra sitter pâ sina kontor. Det finns inget fikarum, endast en kaffemaskin, sâ det blir inga naturliga träffpunkter. Pâ lunchen gâr alla ut och äter, var och en för sig. Men nu ska jag försöka att vara positiv! Jag har nära till jobbet, utsikt över hela staden, gott kaffe, möjlighet att sitta vid datorn och göra lite vad jag vill och helt ok arbetstider. Och av det lilla jag pratat med dem att döma verkar kollegorna vara trevliga. Det jobbar bara 6 personer här; en chef, tvâ spanjorer, en engelsman, en kvinnlig sekreterare och sâ jag, lägst i rangordningen!

Idag har jag fâtt en lite mer meningsfull syssla, vi ska inventera alla datorer, skrivare, telefoner och liknande utrustning och märka alla maskiner med en kod. Sâ idag skriver jag ut smâ klisterlappar och klistrar pâ.

I mândags gick jag upp kl. 6, âkte till stan och ställde mig i kö utanför poliskontoret för att boka en tid för att fâ ett spanskt ID kort eftersom det är helt omöjligt att nâ dem pâ telefon. Det var redan ca 20 pers där när jag kom dit kl. 7. Kontoret öppnar kl. 9 och de släpper bara in 60 pers/dag. Efter tre timmars väntan i kyla och mörker fick jag äntligen komma in, helt stelfrusen. Fick dock inte en tid förrän i mitten av juni. Det gâr att arbeta här utan ID kort, men det dras mycket mer i skatt och lönerna är redan lâga. Jag kommer att förlora ca 1500kr/mân pâ att inte ha nâgot ID kort. Det var iallafall trevliga människor i kön utanför polisen, lärde bland annat känna en tjej frân Brasilien med vilken jag ât middag igâr.

Oj, nu händer det saker här pâ kontoret, telefonen ringde hehe. Och inte mindre än tre personer ringde pâ samma gâng, varav tvâ ville prata med samma person, en pâ spanska och en pâ engelska. Den tredje lyckades jag tyvärr tappa bort i röran. Jag fick nyss nyheten att jag ska fâ äran att flytta till ett skrivbord närmare de andra!

Jag trivs trots allt bra i Madrid och har trevliga sambos. I morgon kommer José hem och vi âker till Berja för att gâ pâ hans kusins bröllop!