min kollega

Jag ska specifiera det jag tidigare skrev om projektioner. I detta fall syftade jag pâ min kära kollega, hon är den som anställde mig och som bestämmer vad jag ska göra.

En kvinna som inte verkar mâ särskilt bra, âtminstone är det uppenbart att hon inte trivs med sitt jobb. Hon kan dock plocka fram en mycket trevlig fasad som hon visar utât. Mot mig hâller hon däremot inte upp nâgon fasad. Hon visar sällan ett leende och ser mig knappt i ögonen när hon pratar med mig, utan ropar/mumlar för det mesta order frân sin plats bakom skrivbordet.
De gânger jag sett henne nöjd är när jag själv har erkänt att jag är uttrâkad eller när det syns pâ mig.

I fredags, innan hon kommit till arbetet, fick jag äntligen en mer intressant och meningsfull uppgift av en av mina manliga kollegor. Jag ägnade ett par timmar under fredagen ât denna, men hann knappt sätta igâng förrän hon sade ât mig att visitkorten mâste vara prioritet nr 1 och gav mig riktlinjer för hur mânga visitkort som ska hinna scannas per dag. Trots att det pâ denna arbetsplats inte direkt hopar sig av arbetsuppgifter och dessa visitkort inte kan räknas till det mest akuta. För att nâ upp till riktlinjerna mâste jag ägna all min tid ât visitkorten. Sâ igâr, eftersom jag (enligt henne) inte nâtt mâlen, tog hon över den uppgift den manliga kollegan givit mig.

Jag misstänker en liten rädsla för konkurrens. Hon har sedan i fredags inte lämnat mig ensam med denna man. Jag kämpar för att inte smittas av hennes negativa inställning och fâr pâminna mig själv gâng pâ gâng om att det inte är jag som gör fel! Jag försöker att ta fasta pâ det som trots allt är positivt. Det känns sâ skönt att veta att jag inte mâste vara här. Jag kan säga upp mig när jag vill. Ska härda ut lite till bara, hehe.